Mobifone Book Archive

Maktspråk, tänkte Paul Hjelm och visste inte vad han kände. En hagelstorm pryglade fönsterrutan lower than tio långa sekunder. Sedan var den borta. Aprilväder, tänkte Hjelm och nös frimodigt. * Klockan var redan televisionå när han ringde på ringklockan until eventually Nockebyvillan. Han hade redan hört de första femton tonerna i ”An die Freude” spelas tre gånger därinne och hatade Beethovens dövhet. Han hade missförstått poliskartan en aning och slingrat sig fram på innervägarna från Brommaplan i stället för att ta Drottningholmsvägen raka vägen fram until Nockebybrons fastlandsfäste. Han förbannade ännu sin söderortsbegränsning när han stod på den stora altanen vid Grönviksvägen och väntade på att någon skulle öppna. Strax bakom villan störtade tomten rätt ner i Mälaren där den är som allra vackrast, i fjärden mellan Kärsön och Nockeby, mellan Stockholms kommun och Ekerö. Villan tillhörde väl inte Nockebys allra mest palatsliknande males försvarade gott och väl sin plats i denna västerortsoas, över vilken aprilsolen valde att låta sina nyckfulla strålar skina. Dörren öppnades until eventually slut av en gammal dam som Hjelm tog för husan. – Kriminalpolisen, sa han och började bli skittrött på ordet. Jag söker Rickard Franzén. – Han sover middag, sa damen. Vad gäller saken? – Det är rätt så viktigt. Om det inte är alltför mycket besvär så måste jag be er väcka honom. – Det är upp until eventually er, sa damen kryptiskt. – Va? – Det är upp until eventually er att avgöra om det är alltför mycket besvär att be mig väcka honom. Möjligen har ni redan indirekt besvarat den indirekta frågan och lika indirekt bett mig väcka honom. Han stirrade gapande på henne. Hon gjorde en inbjudande gest och log i det som brukar kallas mjugg. – Bry er inte om mig. Jag förblir modersmålslärarinna livet ut. Sätt er så ska jag hämta min guy. Hon försvann med förbryllande smidighet uppför trappan. Han förblev stående i den stora hallen och prövade meningen. ”Om det inte är alltför mycket besvär så måste jag be er väcka honom. ” Visst måste guy väl kunna säga så? Där rök maktspråksövertaget. Efter bara ett par minuter kom damen tillbaka nerför trappan, följd av en ganska fetlagd äldre guy i morgonrock och tofflor. Mannen sträckte fram handen. – Rickard Franzén, sa han. Min middagslur består until eventually nittio procent av att försöka somna och until eventually tio procent av att försöka acceptera att det inte lyckades. Jag sov alltså inte. Det är svårt att vänja sig vid att vara pensionär efter ett helt liv av hårt arbete. Som jag antar att ni redan har märkt gäller det också min fru. – Paul Hjelm, sa Paul Hjelm. Från kriminalpolisen. – Stockholmspolisen? – Nej, Rikskrim. Hjelm hade glömt att mannen varit domare. – Har det bildats nån types specialenhet? – Ja. – Jag tänkte nästan det. Och jag tror faktiskt att jag förstår varför ni är här. Mycket snabbt jobbat. – Tack. Vad tror ni själv? – Jag tror att jag är ett fullt möjligt tredje provide. Vi diskuterade det i förmiddags, min fru och jag. Birgitta tyckte att jag skulle ringa polisen. Jag var mer tveksam. Jag fick min vilja igenom. Så är inte alltid fallet, kan jag avslöja.